Denna vecka blir bloggen på svenska….

I tisdag tog vi bort vår älskade Kenai, en nästan nio år gammal Sibirien Husky. Han har varit med mig hela tiden överallt. Min bästa kompis i alla väder. Varenda cell, varenda fiber av mig skriker av sorg. Världen har tappat mycket av sin färg. Jag saknar allt med honom…men mest hans glada svans, och morrande skall när jag kom hem. Hans andetag när han somnade bredvid mig på kvällarna, han tog ett djup andetag så var han var helt avslappnad, och somnade. Om jag stack ut och sprang, så följde han mig avundsjukt med blicken och undrade varför han inte fick följa med…

Sorgen och saknaden är enorm, magen känns full som av krossat glas och hjärtat har brustit itu. Jag saknar min bästis så ofantligt mycket.

Moby – Why Does My Heart Feel So Bad?

See ya